Våtdräkten ska vara tajt.

Våren blev knackig. Träningsmässigt alltså. Ständiga förkylningar och halsinfektioner gjorde att jag aldrig fick någon flyt i träningen. För att inte tala om den brutna handleden som inledde året.

Simningen

Jag har simmat på bra. 58 pass till dagens datum under 2010. Visst tappade jag mark när jag gick fem veckor med gips och bara kunde köra benspark och en och annan längd enarms-crawl. Sedan dess har jag ständigt förbättrat tiderna i bassängen och är uppe och förbi var jag var i höstas.

Cyklingen

Oj. Vilket sorgligt kapitel. Cyklade ett par hyfsade rundor på MTBn innan nyår. Efter nyår tog jag knappt ett tramptag fram till träningslägret i Klagenfurt vilket fick mig att få ont både i rumpan, knät och halsen. Nu har säsongen börjat och jag har äntligen en hyfsad racer att köra på i sommar. Nu ska jag intervall-träna mig till en cykelform som ska ta mig runt två tävlingar över olympisk distans och två över sprint.

Löpningen

32 löppass har jag gjort hittills i år. Alldeles för få tycker jag även om jag får räcka bort fem veckor i gips. Tycker mig ändå ha börjat komma igång igen och fokuserar på intervaller och snabbdistans. De riktigt långa passen får stå åt sidan under sommaren. Nu ska jag få fart i benen till tävlingarna.

Min första Ironman blev halv

Vi bestämde att vi skulle köra ett klubbmästerskap över halva ironman-distansen den 6 juni. Lite kaxigt sådär. Min första start distansen. Vi simmade inomhus och stack sedan iväg gemensamt med cyklarna och avslutade med en sedvanlig växling och sedan löpning längst med Vätterstranden.

Jag visste att simningen skulle bli smärtfri, cyklingen kämpig och löpningen ett stort frågetecken. Det var varmt men jag uthärdade cyklingen okej. Löpningen blev ett litet helvete. Redan efter 500 meter ville jag stanna, gråta en skvätt, lägga mig ner och bli buren hem. Men jag uthärdade i värmen och tog mig till vändpunkten och tillbaka. En riktigt medioker tid, men jag är nöjd med insatsen. Jag tog mig runt.

Personbästa på träningsbanan

Dessto roligare blev premiären på vår bana på Axamo med vår En triathlon mitt i veckan. Personbästa med tre sekunder och jag hämtade allt på simningen. Det finns med andra ord utrymme för bättre cykling och snabbare ben runt sjön.

I morgon är det cykling med lillbrorsan.

- Vi vill att folk ska komma hit och testa, förklarar Mikael Drott i IKHP:s triathlonsketion. Vi har 50-60 medlemmar, men vill bli fler. Vi vill framför allt ha hit ungdomar, det är de som saknas.

Starten. Undertecknad i orange badmössa. Foto: Jnytt.se

Ja, medelåldern hos oss är alldeles för hög. Triathlon är ännu inte etablerat sport i Sverige, utan jag tror att de flesta utövare – även på svenska touren – är elitmotionärer som sökt nya utmaningar.

Varför ska man börja med triathlon? - Det är en bra och omväxlande sport, eftersom man får träna tre olika saker. Att inte fler har börjat beror nog på att simningen avskräcker en del.

Som motion är triathlon underbart. Istället för att bara harva runt i löpspåret eller på cykeln så blir det en härlig kombination. Det tar tid att komma igång och börja uppskatta simningen, men när du börjar bli hyfsad på det är det kul att köra triathlon. Alla tävlingar i Sverige bjuder på motions- och mastersklasser för de som inte vill köra seniorklass.

Hur känner du inför våtdräktssimning?

Göteborgsvarvet var i mål snabbare än senast (2007) men fram till 12 km gick det saktare i år. Den här gången slapp jag bajamaja, men liksom senast orkade jag inte hålla ihop loppet sista 5 km. Men, med tanke på hur lite och dåligt jag tränat löpning i vinter och vår, är jag nöjd med tiden. Ute på banan funderade jag på varför jag anmält mig til Stockholm Marathon; en halv kändes mer än tillräckligt.

Lediga torsdags ägnades åt att cykla 12 mil, varav strax över 7 av dem tillhörande Haborundan. En fin liten tävling som Habocyklisterna anordnar. Jag och Laszlo höll oss lugna och rullade in på 2 timmar och 18 minuter. En bra bit efter cykelkillarna i förstaklungan.

Veckan avslutades med löpning i nästan tre timmar i lördags och klubbmästerskap i olympisk distans i dag. Simningen på 26 minuter och löpningen på 44 inklusive växling är jag nöjd med. Känner att det finns bra förbättrings potential till nästa är.

Nu vantar en lugn vecka med två simpass, ett urlätt löpass och resten vila inför utmaningen i Stockholm.

Hur känner du inför långlopp?

Vid vändpunkten

Tävlingssäsongen är inledd. I söndags körde vi klubbmästerskap i sprint. Det var skönt att få tävla, även om det var med klubbkompisarna och en väldigt spartansk växelzon på en gräsplätt bredvid Rosenlundsbadets parkering. Men det känns ändå som att min triathlonkarriär – om jag får kalla det så – är inledd.

Simningen skedde inomhus i 25 meters bassäng. Ja, jag räknade fel på antalet längder och fick snällt köra ett varv till för att behaga funktionärerna. Simningen gick hyfsat (13,14 min) även om jag inte ska lägga allt för stor vikt vid tiden, det blir värre utomhus. Cyklingen kördes med jaktstart och jag släppte starka Nikolaj förbi mig efter vändpunkten. Ni som kört Vätternrundan har kört streckan; vi startar vid Rosenlund/Elmia och kör till Kaxhomen och vänder. På olympisk distans kommer vi nästan till Ölmstad innan vi kör tillbaka.

Jag tog ut mig lite mycket på cyklingen och var rejält seg på löpningen med ett håll som det bara var att tänka bort. Jag är svag i benen och mjölksyran dyker upp fort på cyklingen. Jaktinstinkt i motvind gör inte saken bättre. Tiden blev 35,48 minuter.

När jag kom in till växlingen blev jag förvånad att se både Nikolaj, Johan och skymten av Conny. Jag gjorde en bra växling (måste köpa dragskosnören) och sprang om Johan bums och tog rygg på Nikolaj. Efter några 100 meter var Conny infångad och sedan drog jag och Nikolaj ifrån.

Innan vändpunkten ryckte Nikolaj ifrån mig och hemvägen – uppför – handlade om att äta in försprånget och eventuellt fröjda kamraterna vid målet med en spurt. Kom i fatt efter 1,5 km och låg sedan och vilade innan jag satte in en stöt och fick en lucka några hundra meter innan mål. En skön känsla att gå i mål efter att ha tagit tre placeringar. Löptiden 21,11 minuter var fjärde bäst. Inte illa pinkat. Totaltiden blev 1:10,13 vilket gav en 6:e plats av totalt 12 startande.

Nu väntar Göteborgsvarvet och KM i Olympisk innan Stockholm Marathon i slutet av månaden. Håll tummarna för att foten håller.

Lite fler bilder.

Hur känner du inför tävlingspremiärer?

Inte bara elände

Aktivitus-Mattias träningsprogram lades i malpåse och intervallerna på löpbandet blev lunkande. Trist. Men styrketräningspassen, med Svågern, visade sig vara roligare och mer utmanande än jag trott. Att höra någon skrika ”Två till! Kom igen!” skulle få mig att kämpa till ansiktet var högrött och armarna värkte var en ny och nyttig erfarenhet.

Triathlonsatsningen fick komma lite tidigare, tänkte jag i början av 2008 och hoppade på crawlkurs hos Jönköpings Simsällskap igen. Det var ingen match för foten, men övriga kroppen har fått kämpa med andning, armtag och läget i vattnet.  På vårkanten blev det landsvägscykling tillsammans med Vätternrunda-tränande kompisar och kollegor och under semestern triathlonträning med IKHP.

Och triathlonsatsningen var plötsligt ett faktum.

Håller kroppen framöver?

Jag har inte maxat löpningen på över ett år. Lunkadet övergick till löpning och efterhand ökade distansen. I vinter har jag kört två timmarspass med låg puls och foten känns bra. Med rädslan att den inte ska hålla för högre belastning finns i bakhuvudet. Det blir att ta det varligt, vara aktsam på kroppens signaler och se till att bra skor på fötterna.

I planerna ligger att göra min efterlängtade maratonpremiär. Och det får bli i Stockholm. Tider pratar jag inte om, utan jag vill vara hel och ta mig runt. Håller foten blir det tidsfokusering 2010. Självklart ska jag också göra triathlonpremiär utanför klubbens ombonade miljö.

Sköter jag mina kort rätt borde 2009 kunna bli ett spännande comeback-år vad det gäller mitt idrottsutövande.

Hur känner du inför tränings/tävlingsåret 2009?