Våtdräkten ska vara tajt.

Våren blev knackig. Träningsmässigt alltså. Ständiga förkylningar och halsinfektioner gjorde att jag aldrig fick någon flyt i träningen. För att inte tala om den brutna handleden som inledde året.

Simningen

Jag har simmat på bra. 58 pass till dagens datum under 2010. Visst tappade jag mark när jag gick fem veckor med gips och bara kunde köra benspark och en och annan längd enarms-crawl. Sedan dess har jag ständigt förbättrat tiderna i bassängen och är uppe och förbi var jag var i höstas.

Cyklingen

Oj. Vilket sorgligt kapitel. Cyklade ett par hyfsade rundor på MTBn innan nyår. Efter nyår tog jag knappt ett tramptag fram till träningslägret i Klagenfurt vilket fick mig att få ont både i rumpan, knät och halsen. Nu har säsongen börjat och jag har äntligen en hyfsad racer att köra på i sommar. Nu ska jag intervall-träna mig till en cykelform som ska ta mig runt två tävlingar över olympisk distans och två över sprint.

Löpningen

32 löppass har jag gjort hittills i år. Alldeles för få tycker jag även om jag får räcka bort fem veckor i gips. Tycker mig ändå ha börjat komma igång igen och fokuserar på intervaller och snabbdistans. De riktigt långa passen får stå åt sidan under sommaren. Nu ska jag få fart i benen till tävlingarna.

Min första Ironman blev halv

Vi bestämde att vi skulle köra ett klubbmästerskap över halva ironman-distansen den 6 juni. Lite kaxigt sådär. Min första start distansen. Vi simmade inomhus och stack sedan iväg gemensamt med cyklarna och avslutade med en sedvanlig växling och sedan löpning längst med Vätterstranden.

Jag visste att simningen skulle bli smärtfri, cyklingen kämpig och löpningen ett stort frågetecken. Det var varmt men jag uthärdade cyklingen okej. Löpningen blev ett litet helvete. Redan efter 500 meter ville jag stanna, gråta en skvätt, lägga mig ner och bli buren hem. Men jag uthärdade i värmen och tog mig till vändpunkten och tillbaka. En riktigt medioker tid, men jag är nöjd med insatsen. Jag tog mig runt.

Personbästa på träningsbanan

Dessto roligare blev premiären på vår bana på Axamo med vår En triathlon mitt i veckan. Personbästa med tre sekunder och jag hämtade allt på simningen. Det finns med andra ord utrymme för bättre cykling och snabbare ben runt sjön.

I morgon är det cykling med lillbrorsan.

Förra veckan gick bort. Efter värdelösa 3×1000 meter förra måndagen insåg jag att det var något i kroppen. Ändå tog jag mig ut och joggade på tisdagen i något naivt försök att skaka liv i kroppen. Sedan vilade jag, hela veckan, och passade på att gå på en riktigt trevlig After Ski-fest i lördags. Ingen skidåkning, men både öl och jäger. Precis som Jojje skriver, njuter de flesta av alkohol. Inklusive idrottare.

Det blir lite av en nystart i kväll. 15×100 är kanske inte det jag vill göra, men halsen är bra, det är ljust ute och lusten att träna har kommit tillbaka. Det känns som jag mest unerhållstränat sedan skadan och inte riktigt kommit igång med löpningen och cyklingen men nu är det dags. Dags att skruva upp tempot – i lagom takt – och få kroppen i trim till säsongen.

Utfall, rygglyft, situps, tåhävningar, armhävningar med mera. Inget avancerat och bara min egen kropp som vikt. Inga problem, även om armhävningarna kändes tunga. Simningen i fredags morse kändes utmärkt, men i lördags var hela kroppen öm. Jag gav mig på terränglöpning i Hallby och kroppen stretade emot. Det gjorde ont i bröstmusklerna, benen hade ingen kraft och det kändes hopplöst. Ett varv på 6 km-slingan och jag satte mig i bilen och åkte hem.

Gav mig ut på en runda i skogarna vid Hallby även i går. Efter några kilometers lätt jogging, började jag känna igen kroppen. Stegen kändes lättare, och upplevelsen blev bara bättre av att hösten visade sig från sin allra bästa sida. Efter ett varv på 6 km-slingan strechade jag innan jag gav mig ut på ett andra varv. Benen började svara och hopplösheten försvann.

Det märks att jag inte sprungit terräng på länge. Det är kul och inspirationen flödar i skogen, men backarna suger rejält och det kommer bli tufft uppe på Lidingö till helgen.

I veckan blir det tre simpass, två löppass som toppas med Lidingöloppet på lördag. I min bok är det bara ett träningspass i mängden, bara lite hårdare. Men jag vet, men nummerlappen på bröstet kommer tävlingsinstinkten fram.

Hur känner du inför styrketräning?

Det är lätt att hamna i dåliga samvetet-facket med tankarna runt träning. “Träningsmöjligheter ska tas till vara, hör du det, din lastmask?!”. Ja, jag älskar att träna. Det är balansen som är svår. Den mellan träning och vila. Visst kan jag träna varje dag, hårdare ibland, lugnare andra dagar. Men den dagen jag inte tränar alls vill jag inte känna dåligt samvete för, eller blir stressad över det.

Med de träningspass jag har med IKHP och de jag har med JSS mastersgrupp, kommer höstens träningsveckor att se ut så här:

Måndag Simning. Upp till 90 minuter med en inledande teknikdel och därefter en serie. JSS-simmaren Toni Galic har satt ihop programmet för triathlongänget och kommer att stå på kanten de flesta dagar.

Tisdag Löpning. 90-150 minuter. Långdistanspass med triathlongänget.

Onsdag Simning. 60 minuter med mastersgruppen och JSS-simmaren Åsa Neij vid kanten. Teknik och serier.

Torsdag Löpning. 90 minuter med teknik, intervall och löpstyrka med Christian Kirchberger.

Fredag Simning. 60 minuters morgonsimning med mastersgruppen och JSS-tränaren Stefan Nyander bakom serierna.

Lördag Cykling. 120-240 minuter med triathlongänget. Racer till hösten blir mer påtaglig. Sedan MTB genom hela vintern.

Söndag Vila.

Planeringen för säsongen 2010 kommer jag berätta om lite längre fram.

Hur känner du inför träningsprogram?

- Vi vill att folk ska komma hit och testa, förklarar Mikael Drott i IKHP:s triathlonsketion. Vi har 50-60 medlemmar, men vill bli fler. Vi vill framför allt ha hit ungdomar, det är de som saknas.

Starten. Undertecknad i orange badmössa. Foto: Jnytt.se

Ja, medelåldern hos oss är alldeles för hög. Triathlon är ännu inte etablerat sport i Sverige, utan jag tror att de flesta utövare – även på svenska touren – är elitmotionärer som sökt nya utmaningar.

Varför ska man börja med triathlon? - Det är en bra och omväxlande sport, eftersom man får träna tre olika saker. Att inte fler har börjat beror nog på att simningen avskräcker en del.

Som motion är triathlon underbart. Istället för att bara harva runt i löpspåret eller på cykeln så blir det en härlig kombination. Det tar tid att komma igång och börja uppskatta simningen, men när du börjar bli hyfsad på det är det kul att köra triathlon. Alla tävlingar i Sverige bjuder på motions- och mastersklasser för de som inte vill köra seniorklass.

Hur känner du inför våtdräktssimning?

Göteborgsvarvet var i mål snabbare än senast (2007) men fram till 12 km gick det saktare i år. Den här gången slapp jag bajamaja, men liksom senast orkade jag inte hålla ihop loppet sista 5 km. Men, med tanke på hur lite och dåligt jag tränat löpning i vinter och vår, är jag nöjd med tiden. Ute på banan funderade jag på varför jag anmält mig til Stockholm Marathon; en halv kändes mer än tillräckligt.

Lediga torsdags ägnades åt att cykla 12 mil, varav strax över 7 av dem tillhörande Haborundan. En fin liten tävling som Habocyklisterna anordnar. Jag och Laszlo höll oss lugna och rullade in på 2 timmar och 18 minuter. En bra bit efter cykelkillarna i förstaklungan.

Veckan avslutades med löpning i nästan tre timmar i lördags och klubbmästerskap i olympisk distans i dag. Simningen på 26 minuter och löpningen på 44 inklusive växling är jag nöjd med. Känner att det finns bra förbättrings potential till nästa är.

Nu vantar en lugn vecka med två simpass, ett urlätt löpass och resten vila inför utmaningen i Stockholm.

Hur känner du inför långlopp?