För två veckor sedan hängde reflexvästen orörd. Grunden i min träning, löpningen, fick inte någon uppmärksamhet alls. Ingen lust. Alls. Jag funderade på att bojkotta löpningen till solen behaga visa sig igen. Till och med jag – som inte tycker om att gnälla över vädret – börjar bli less på det.

Jag är en ”året runt löpare” och anpassar kläderna efter vädret. De senaste veckorna har jag dock bara känt för att spendera kvällarna i soffan. Och gjort det. Simningen har pallat mig upp till. Glädjen har inte funnits och att peppa mig själv till löpning har varit svårt. Herregud; soffan är ju underbar.

Återstart.

Efter att varit på kurs i förra veckan (med träning) blev det ett slött avslut när jag kom hem. Den här veckan är det återstart; simpass med IKHP. Målet är att få kontinuitet i simningen med tre pass i veckan och trappa upp löpningen under februari – mars till att köra hårt under april – maj fram till Stockholm Marathon.

Pepp! Pepp! Pepp!

Hur känner du inför löpning i grådassigt väder?